En halv kanin. Ja, det blir inte mer än så. Vad ska man ha en halv kanin till då? Finns det några gissningar? Fast kollar man några inlägg bakåt i bloggen kan man nog lista ut det ganska enkelt :P
Stickat, virkat, tecknat, pärlat, bakat, pysslat, lackat mm




























Visar upp innehållet i de två andra paketet när allt är färdigt, ivägskickat och emottagit.


Det går ju inte att ha det såhär! tänkte jag när jag fann den i en låda häromdagen. Så nu ska vi se om jag kan "operera" bort alla delar, repa upp kropp + huvud och virka dem på nytt (resten av delarna verkar vara hyfsat dugliga) och sedan sy ihop allt igen. Får se om det äntligen blir någon ordning på det hela. Tillsvidare får ni se lite gamla "in process" bilder från 2007:
Här ska sprättas! Ska leta upp något vasst...Mohahahaha...ehm.
Finally, my handmade things have arrived. It "only" took about 1½-2 weeks for the package to arrive where it should be in England...but the main thing is that it got there in saftey, right? And Lisa seemed to like the things too! :) Which made me happy, because she is a very creative crafter and also a fine art student (whoo, I want to be that to! It sounds so interesting). Lisa also has an inspiring blog: The Craft-Arty Kid. Go and have a look. There's even proof that she got my things.
Efteråt blev det fika i en hyrd lokal, samt lite mingel och ytterligare fototillfällen. Sedan avslutades allt med presentöppning. Och utöver T, så fick jag även träffa lite andra trevliga ansikten som jag kände igen. Och allt gick bra, trots allt folk. Bättre än bra faktiskt :)
Dock slocknade jag som en sönderslagen lampa så fort jag kom hem. En heldag bland folk tar slut på energin snabbt som attan, speciellt när man inte är van vid det hela. Men det var välförtjänt sömn, måste jag påpeka (eftersom föregående natt endast innehöll 40 minuters vila) så det kändes helt okej trots att klockan inte ens var 19.00 :P





Bill är min tredje virkade bläckfisk och varje gång suckar jag högt över alla armar som måste sys fast och lovar mig själv att aldrig mer! Men jag har tydligen inte så mycket att säga till om på den fronten, för de verkar föröka sig ändå på något vis...