Ja, så här ser den ut. Min
allra första amigurumi: en frivirkad blåbrun kanin från 2007. Hade precis fått lära mig vad virkning egentligen innebar (tack
L). Började med den i oktober 2007 och sydde fast öronen först i april 2008, ett halvår senare. Ojämn, lealös, utan ögon och dessutom alldeles för löst virkad...så stoppningen tittar fram både vid mage och huvud (tror inte jag hade förstått grejen med ökning och minskning heller, för det finns konstiga bucklor, samt opraktiska hål här och där (varav
rosetten)). Gissar på att jag gav upp och fortsatte med annat, för det hänger fortfarande 4 st lösa trådar vid ryggen och rosetten är bara fastnålad. Det känns lite tragiskt :/
Det går ju inte att ha det såhär! tänkte jag när jag fann den i en låda häromdagen. Så nu ska vi se om jag kan "operera" bort alla delar, repa upp kropp + huvud och virka dem på nytt (resten av delarna verkar vara hyfsat dugliga) och sedan sy ihop allt igen. Får se om det äntligen blir någon ordning på det hela. Tillsvidare får ni se lite gamla "in process" bilder från 2007:
Här ska sprättas! Ska leta upp något vasst...
Mohahahaha...ehm. 
Det går ju inte att ha det såhär! tänkte jag när jag fann den i en låda häromdagen. Så nu ska vi se om jag kan "operera" bort alla delar, repa upp kropp + huvud och virka dem på nytt (resten av delarna verkar vara hyfsat dugliga) och sedan sy ihop allt igen. Får se om det äntligen blir någon ordning på det hela. Tillsvidare får ni se lite gamla "in process" bilder från 2007:
Här ska sprättas! Ska leta upp något vasst...Mohahahaha...ehm. 
7 kommentarer :
Så söt. Fint garn, hoppas det går bra med räddningen :)
Väntar med spänning på denna "makeover"
Så charmig! Den förtjänar helt klart att få lite makeover.
men visst gör du rätt som ger den en chans till, tack snälla för din fina kommentar hos mig
Men vilken sötis ♥ Hoppas du inte är för elak när du demonterar honom!
En sötnos ju ♥
Lycka till!
Pysselmajorna: Jag är väldigt förtjust i blandningen brunt+blått. Så jag hoppas också att räddningen går vägen :)
Moderskapet: Ja, då får vi hoppas att det blir en vettig makeover...för just nu är jag inte säker.
Annefia: Får hoppas att den är lika charmig efteråt...man vet ju aldrig. Håll tummarna?
Sunna: Ja, alla behöver vi ibland en andra chans.
Fiff: Tack. Ska försöka att inte vara för elak. Fast det kändes nästan lite hemskt när jag började repa upp kroppen...lite som om man raderade bort någons personlighet. Hua :/
Nettan: Tack :)
Skicka en kommentar