En halv kanin. Ja, det blir inte mer än så. Vad ska man ha en halv kanin till då? Finns det några gissningar? Fast kollar man några inlägg bakåt i bloggen kan man nog lista ut det ganska enkelt :P
Stickat, virkat, tecknat, pärlat, bakat, pysslat, lackat mm























Det går ju inte att ha det såhär! tänkte jag när jag fann den i en låda häromdagen. Så nu ska vi se om jag kan "operera" bort alla delar, repa upp kropp + huvud och virka dem på nytt (resten av delarna verkar vara hyfsat dugliga) och sedan sy ihop allt igen. Får se om det äntligen blir någon ordning på det hela. Tillsvidare får ni se lite gamla "in process" bilder från 2007:
Här ska sprättas! Ska leta upp något vasst...Mohahahaha...ehm.
Finally, my handmade things have arrived. It "only" took about 1½-2 weeks for the package to arrive where it should be in England...but the main thing is that it got there in saftey, right? And Lisa seemed to like the things too! :) Which made me happy, because she is a very creative crafter and also a fine art student (whoo, I want to be that to! It sounds so interesting). Lisa also has an inspiring blog: The Craft-Arty Kid. Go and have a look. There's even proof that she got my things.



Bill är min tredje virkade bläckfisk och varje gång suckar jag högt över alla armar som måste sys fast och lovar mig själv att aldrig mer! Men jag har tydligen inte så mycket att säga till om på den fronten, för de verkar föröka sig ändå på något vis...
För ungefär 2år sedan fick jag tag i ett bra hudfärgat garn på favoritgarnbutiken i Kinna, men har inte kommit för mig att använda det förrän nu. Det är verkligen en perfekt nyans, men (!) jag har ingen aning vad det är för märke/material. När jag köpte den så fanns det ingen etikett och den var på rea...så den lär inte finnas kvar heller. Lite synd, när man väl hittar något som funkar så går det inte att få tag på mer. Känns som bomull i alla fall och jag virkar med stl 1,5 (en 2 eller 2,5 hade nog passat bättre, men det saknas i min lilla virknålshög). Virkar och skriver mönster samtidigt och på bilden ovan ser man en liten ledtråd om vad resultatet ska bli. Fötterna känns lite väl klumpiga, men de är fyllda med vadd och det är inte benen än, så det kanske jämnar ut sig. Det svåraste blir dock att göra ytterligare en uppsättning ben...manliga sådana.
<------- Detta är lilla solstrålen Sture. Honom frivirkade jag i panik till det senaste amigurumibytet. Hade uppsatsinlämningar, prov och betygsamtal som kom i vägen...så Sture blev lite försenad. Men för några dagar sedan åkte han iaf iväg till sin nya ägare Zummer i Skorped, där han nu förhoppningsvis sprider lite ljus. Sture fick även tre st vattendroppar med små plingor i, mest för att symbolisera vart han kom ifrån: Regnstaden.
Och i min egen brevlåda så trillade två st(!) blå figurer in, från Erkost (som även har en blogg: Saras virkgömma). I det medskickade brevet så presenterades först Nattdjuret, som längtade till värmen (fast halsduken vill han behålla på) då han kom från de kallare delarna av vårt land. Med sig hade han Sorgebarn, som kanske inte fick den bästa starten i livet, men efter resan via posten så har de båda hunnit bli bästa vänner. Sorgebarn är lite tystlåten och blyg, men omtyckt är han ändå. Det är de båda två. Tack Sara!
Den här lilla söta kaninen har suttit och väntat i 2 dagar på att bli fångad på bild (och innan dess ännu längre tid för att bli hopmonterad). Det har med all säkerhet varit väldigt långtråkigt, men en viktig skrivuppsats har varit tvungen att komma före.
Kardan på bilden är förresten INTE en av de två som jag letade igenom hela mitt vindsförråd efter (de är fortfarande spårlöst försvunna), utan jag fick nog häromdagen och köpte en ny. Blå. Så även om det inte syns ordentligt, är den lilla kaninsvansen borstad och ullig :)
Pluggar och har mig, så pauserna mellan inläggen blir lite...långdragna ibland. Vad som hänt sedan sist är inte mycket, men jag har både hunnit med att fylla år och fira 1år tillsammans med min lillräv som flyttade in 2 dagar innan min födelsedag förra året. Han betyder så otroligt mycket för mig, det lilla livet.
För en gång skull skrev jag ner mönstret också, så det kommer antagligen skapas fler Ladybugs framöver. Kanske passar de bland annat till Mors dag eller som dopgåva?
Dockan var kul att virka, men roligast var nog håret! Att upptäcka hur många olika möjligheter det fanns. Valde något enkelt: sidbena och långt, för att kunna ändra på det om andan faller in senare.
Sedan har jag katten Amineko som väntar på montering, just nu sitter allt ihop med nålar. Stackarn har fått vänta i flera veckor nu på att få ett ansikte och att bli ihopsydd. Det är alltid de här sista stegen som det tar emot att göra. Vill att det ska blir perfekt (pedanten i mig blir helhispig), men istället för att ta tag i det så skjuter jag upp det. Någon som känner igen sig när de ska montera sina gurumisar? Har ni också kroppsdelar som ligger och dammar? :P
ar med i en liten amigurumi-tävling nyligen och mitt bidrag var en liten stickad grön sak som hette...Grodan. Kunde inte låta bli, är ju faktiskt lite överdrivet förtjust i grodor och har även en liten samling med grodfigurer, som växt genom åren. Tyvärr är de inte framme utan ligger undangömda, mest för att det inte finns någon lämplig plats (större lägenhet + några små hyllor på väggarna hade inte varit helt fel faktiskt). Åter till...Grodan. Han kom namnlös och med en liten historia som innehöll informationen att han inte var en klassisk förklädd prins utan en helt vanlig liten groda. Som trots sin vanlighet längtade efter kärleken and so on. Massa gulligt och usch och fy.
Det här är Bob. Han är en virkad liten charmig figur av okänd ras och ungefär 9cm hög. Egentligen har han varit klar i flera veckor, men jag har inte lyckats att ta en bild som jag varit nöjd med. Bob är frivirkad och tyvärr antecknade jag inte heller något under tiden, så han förblir one-of-a-kind. Vilket känns lite tråkigt, för jag tyckte om resultatet. Men vem vet, med lite tålamod kanske jag lyckas med att återskapa något liknande? Så svårvirkad var han ju trots allt inte. Men det får bli en annan gång. Nu ska jag pärla, gosa med lillräven och lyssna på ett droppande element.

