Igår fyllde mitt pälshjärta 5år. Det betyder att om 3 månader har han varit hos mig i 2 år. Oj, vad tiden går fort...samtidigt känns det som om han alltid har varit vid min sida. Det är omöjligt att föreställa sig en tillvaro utan honom, han hör hemma här. Älskade Lillräv
♥
Ibland är det lockande att skaffa honom en helt egen blogg fullstoppad med fina bilder...där jag bland annat kan varna för veterinärer med okunskap som har tendensen att skriva ut cortisontabletter bara för att
man inte vet vad som är fel (och dessutom påstå att hunden måste äta det livet ut).
Gaaah.
Men jag vet inte. Det finns redan massa hundbloggar och inte ens jag finner dem särskilt intressanta. Så min lilla räv får helt enkelt titta in här ibland, bland allt pyssel.
På tal om pyssel, så står det stilla på den fronten (fortfarande). Jag virkar endast lite African flowers då och då. Lagom, enkelt och rofyllt.

Fast nu måste jag få tummen ur, för jag har 2 dagar på mig att virka en amigurumi till min faster. Jag har inte kommit på exakt hur den ska se ut än, det är så svårt att bli nöjd när man vet att någon ska få skapelsen sedan. Det måste bli perfekt! Men eftersom det inte finns något som ÄR perfekt, ja...ni ser svårigheten själva. Vilket omöjligt (och löjligt) dilemma.