Sidor

"Pyssel - för fantasi utan gränser"


Lite av varje

Ja, lite har väl hänt ändå. Helt superdupermegastilla har det inte varit de senaste månaderna. Även om det känns så.
Bakade bl.a blåbärsmuffins som inte alls ville samarbeta utan muffinsplåt (min form försvann i flytten på något vis) utan flöt ut i sina pappformar och blev väldigt bångstyriga. Dock beslutade de sig för att bete sig lite som suffléer och reste på sig i slutet av ugnsvistelsen. Första gången jag misslyckades med muffins. Kändes mindre kul. Smaken var det inget fel på, men näee...utseendet är väl ändå det viktigaste? :P


Sedan har jag fotat världen från balkongen titt som tätt, här kryddat med nattsnö eftersom sömnproblemen INTE vill försvinna (däremot har snön försvunnit nu):


Har även börjat dricka te lite oftare:


Och testat att göra egen ansiktsmask. Blir nog inte sista gången. Avokado för att återfukta och citron för mina acneärr:


Pysslade ihop ett litet startkit med nageldekorationer till någon för ett litet tag sedan. Det var kul. Jag gillar minizippåsar! Och att sortera saker. Och matchande kuvert. Hurra för pysselkit. Mer pyssel till folket!


Bra nyhet: Lillräven har fått en ny hundkompis. Och inte nog med det; den nya kompisen är en STOR hund! Vilket är ett riktigt mirakel, efter alla ickefungerande mötet med stora vovvar under ca 4 års tid (varenda en har blivit utskällda och intensivt morrade på av den lilla upprörda lillfjutten). Men bordercollien(?) Jenny har lyckats med att avväpna den lille herren. Först tog det ungefär 1,5 år för honom att lära sig hälsa snällt på små hundar (ja, alla går ju inte, men många numera) efter att han flyttade hem till mig, så inte är det så konstigt egentligen att det tagit tid innan han kunde hälsa snällt på EN stor hund. Favorithundvännen är en liten blandras som heter Wilma, hon är en lugn gammal  "dam" med väldigt mycket mänsklighet i sina vackra hundögon och ALLA hundar gillar henne. Lillräven blir överlycklig varje gång vi råkar träffa på dem under promenader.


Dålig nyhet: Massmord har skett utanför mitt hem. Ja, i mina ögon åtminstone. Friska träd (unga som gamla) har brutalt blivit nedsågade, uppstyckade och uppradade i tragiska högar. Till syntes utan någon vidare anledning. Jag får fysiskt ont bara jag tänker på det. Vi behöver vår natur! Trädet under min balkong var en tapper kämpe, men inte hjälpte det. Han blev nedhuggen, itusågad och flisad. Flisad! Mitt framför ögonen på mig :´(


Övrig händelse: Fyllde år i början av veckan. Diskade, dammsög, gosade med Lillräven, blev bjuden på god mat och mumsig glasstårta. Fick presenter och försökte överleva dagen. Hängde även upp nya BLÅ köksgardiner som moderskapet har sytt till mig (tack mams!) och plötsligt blev köket mycket trevligare:

...fast lite mer blommor skulle verkligen inte skada.

Och sedan så har det på något underligt vis (trots att det varit riktig inläggstorka här titt som tätt) blivit så att besöksräknaren har nått över 55000+ besökare. Missade totalt 50000-strecket. Liksom...jag får nästan dåligt samvete över att jag inte har något mer kreativt/pyssligt/roligt/inspirerande att skriva om så ni får något intressant att läsa och titta på när ni trillar in hit (fast det finns visserligen hur många andra pysselbloggar som helst, så er dagliga dos blir säkert fylld ändå). Men jag får väl muta er med en utlottning igen eller eventuellt ett gratismönster så ni återvänder hit fler gånger...trots att det inte är så spännande varje gång. Deal?

7 kommentarer :

Annefia sa...

Hmmmm... Det där nageldekokitet känns väldigt bekant! :o)

Åh vad jag känner igen den där känslan med träden! Jag LIDER verkligen när dom fäller träd och så blir jag riktigt, riktigt ARG av det också. Även dom gånger jag verkligen vet och förstår att det är nödvändigt så väcker det en massa ilska och ännu värre är det ju med omotiverat trädfällande. Min mamma som är likadan har lyckats fånga ett fallande träd på film och det skrek när det föll, så pass tydligt att icketrädnördar måste erkänna att dom också hör det på filmen.

Kul att Lillräven fått en ny stooor kompis. Det är väl ett tecken på att han känner sig mer och mer trygg.

Vinterfotot är helt fantastiskt även om jag önskar att du fått sova i stället och jag VILL ha blåbärmuffins nu.

Madeleine sa...

Grattis i efterskott!

Jag skaffade nyligen muffinsplåt och bakar numera skitsnygga muffins. Hur överlevde jag innan? :D

Fiffiga Systrar sa...

Muffinsplåt är en riktigt fin uppfinning! Grattis till 55000! Kram från oss!

LadyNight sa...

Annefia:
Gör det? Undrar vad det kan bero på? :P

Blir totalt gråtfärdig varje gång de skövlar och gallrar sådär. Man känner sig så hjälplös när man inte kan förhindra sånt. Usch och fy. Och tänk alla småfåglar som förlorar sina revir och boplatser! Ett par skogsduvor har försökt bygga bo i ett träd utanför mitt fönster pga att deras förra träd blev nedhugget, men det verkar inte gå så bra :´(

Ja, det är himla kul! Och han blir ju glad av att få vara lite social med andra hundar också, så det känns så fint att se. Och stora Jenny är fantastisk. Hon står liksom stilla och tittar bort medan han nosar och liksom godkänner henne, för att inte han ska känna sig hotad. Sedan får hon nosa på honom också. Det är så himla gulligt!



Madeleine:
Tack :)
Och precis! Att man ens har tänkt tanken att baka muffins utan muffinsplåt! ^^


Fiffiga Systrar:
Den bästa, nästan. Och tur är så har jag faktiskt nyligen lyckats hitta min försvunna muffinsplåt, så nu är allt väl igen :) Och tack!

Bettan sa...

Hej! Jag har skickat en kopia av receptet till dej på adressen som står i din blogg på kontakter. Hoppas att den kommer fram. Annars får du höra av dej så skickar jag den igen. Lycka till. Kram sytanten

moderskapet sa...

fantastisk bild du har tagit från din balkong...passar i en fotobok ....kram

LadyNight sa...

Bettan:
Tack, det var jättesnällt av dig! Ska ta en titt på stört :)


Moderskapet:
Nog för att du är en aning partisk, men tack ändå mams♥

Skicka en kommentar